Detta händer i kroppen när vi utsätts för trauma


Detta händer i kroppen när vi utsätts för trauma

Av Lars Hornborg

När vi hamnar i en traumatisk eller stressfylld situation tar en äldre del av hjärnan över för att säkerställa att vi överlever. Minnena från det som hände lagras sedan i samma del av hjärnan. Det är därför det inte går att tänka sig frisk.

Vill du veta mer om Ut ur mörkret-helgerna och nästa tillfälle? Klicka här!

Modern neurologisk forskning, till exempel inom Interpersonell neurobiologi med centrum vid UCLA under ledning av professor Daniel Siegel, synliggör några viktiga fakta:

Den tredelade hjärnan

Vår "hjärna", den del av neurologin som sitter innanför skallbenet, består av tre evolutionärt olika gamla delar, med olika funktioner:

  • Cortex/neocortex är den moderna, tänkande, analyserande, logiska, sociala - och ganska långsamma - delen av hjärnan. Den tjänar oss väl i ett samhälle med komplexa interaktioner, nyanser och ständiga överväganden, men är till mindre nytta när vi ställs inför plötsliga hot eller trauman.
  • Det limbiska systemet som räddade oss när vi fortfarande strövade på savannerna och riskerade att överfallas av rovdjur eller rivaliserande stammar. Det limbiska systemets handlingskatalysator heter Amygdala - blixtsnabb och fokuserad på överlevnad, inget annat. Minnen från traumasituationer lagras i Hippocampus - INTE i minnesfunktionerna knutna till cortex, alltså.
  • Reptilhjärnan eller hjärnstammen agerar på egen hand för att se till att vi andas, vilar, äter, håller rätt kroppstemperatur, ryggar undan när vi är för nära elden.

Det går inte att välja att bara känna vissa känslor

De flesta av oss har av olika skäl lärt oss att undvika jobbiga känslor. Många upplever ett nästan fobiskt förhållande till att behöva känna vrede, sorg, maktlöshet, dödsskräck eller andra känslor som går på djupet i vår själsliga upplevelse. En del människor jag arbetar med uttrycker till och med att de hellre dör än att behöva känna sådana känslor.

Men Siegel och hans kollegor inom IPNB påvisar i sin forskning att det inte går att välja bort bara vissa känslor. När du lägger locket på de oönskade känslorna sätter du samtidigt stopp för glädje, kärlek, tacksamhet, nyfikenhet, framtidstro och andra "bra" känslor.

Hela känslocentrum (som finns i höger hjärnhalva) stängs ner när du slitit för att undvika de där jobbiga känslorna tillräckligt länge. Följden blir att du upplever tillvaron som grå, avstängd, meningslös, tung.

Därför är det viktigt, till och med nödvändigt, att acceptera alla känslor precis som de är.
Ovant för många, men ganska enkelt att lära sig.

Vårt beteende påverkar vår neurologi

Siegels forskning visar hur vi med vårt beteende på olika sätt fysiologiskt påverkar vår neurologi. Två exempel på detta hittar du nedan. Jag tar med dem eftersom de kan ha en avgörande betydelse för var och en som sliter med tillvaron.

Försvagad integration mellan hjärnhalvorna

När vi lägger locket på våra känslor leder det till minskad aktivitet i höger hjärnhalva. Det försvagar Corpus Callosum, området mellan hjärnhalvorna - de neurologiska förbindelserna försvagas och minskar, vilket leder till en försämrad integration. Vänster hjärnhalva tar över - det är där logik, siffror och språk har sin hemvist - och vi får allt sämre tillgång till inte bara våra känslor utan även till vår kreativa förmåga.

På motsvarande sätt blir den som skyr de aspekter av tillvaron som hör hemma i vänster hjärnhalva alltmer fast i sitt känsloliv, utan förmåga att ta ett steg tillbaka och tänka sig fram till lösningar.

Det vi fokuserar på växer

Denna "sanning" har funnits länge i kretsar som sysslar med personlig utveckling, coaching och livsstilsfrågor, men det var först när Siegel och hans kollegor med instrument började studera vad som faktiskt händer i hjärnan när vi fokuserar på olika saker, till exempel på vårt eget lidande, eller på glädjeämnen, eller våra älskade, eller det vi är rädda för, som påståendet fick en ny innebörd.

Forskarna kunde konstatera att när vi fokuserar på negativa tankar eller smärta är det också de delarna av hjärnan som aktiveras och växer. Motsvarande effekt har positiva tankar och känslor - då aktiveras dessa delar av neurologin, och växer.

Vi blir alltså medskapare till vår egen smärta - alternativt till vår egen välmåga.

Slutsats: vi behöver välkomna alla känslor på lika villkor och dessutom vara uppmärksamma på vad våra tankar uppehåller oss vid.


Vad du kan göra för att hjälpa dig själv

Grundutmaningen är att släppa det gamla mönstret att undvika jobbiga känslor. Eftersom känslor är vad de är, varken bra eller dåliga, och eftersom de allihop hänger ihop, behöver du träna på att tillåta alla känslor på lika villkor. Enkelt för en del av oss, svårare för andra. Nödvändigt för att öka livsglädjen.

För dig som behöver hjälp med att hitta framåt ur förlamningen, våndan, avstängdheten, det grå mörkret, finns helgen Ut ur mörkret - ökad livsglädje - en helgworkshop som lotsar dig hela vägen från att sitta fast i avstängdheten till att få kontakt med känslorna och släppa det som håller dig nere – att få syn på vad som händer inuti oss, kunna frigöra sig från det, få kontakt med känslorna och att leva ”på riktigt” igen. Ut ur mörkret – lyckligare i livet. 

Du hittar kalendern här.

.